Jag har ränt en del på hudkliniken senaste tiden. Igår var jag inne och fick ytterligare ett kalibad. Denna gång var naglarna lackade i vinrött innan jag åkte in.Mina smalben vill inte riktigt följa med resten av kroppen i den läkning som kommit igång, så min läkare tyckte vi skulle ta på salvestrumpor.
Salvestrumpan är en bandagetub indränkt i zinksalva som ska torka ut infektioner. Ovanpå tuben sätter man en hudfärgad linda som ska hålla strumpan på plats och skydda kläder mot zinksalvan. En vecka ska hela kalaset sitta. En vecka!
- Sitter de verkligen uppe så länge? undrade jag
-Oo jaa, de brukar sitta jättebra! Tjejerna kan det här med att linda ben. svarade min läkare och undersköterskan som skulle linda mig nickade instämmande.
Badad, smord och lindad gick jag de 100 meterna till bussen hem. Satt stilla på bussen, så där som man brukar göra. Väl tillbaka i min stad gick jag (utan att vare sig hoppa, skutta eller karatesparka något) ytterligare hela 100 meter hem.
När jag tog av mig skorna upptäckte jag att lindorna låg i en rul vid fotknölarna. Heja!
Jag kilade ned på ICA och köpte säkerhetsnålar, lindade om och så fick H nåla mig. Lindorna har överlevt natten. Bara fem dygn kvar.
Nu sitter jag här trolldegsluktande och billig-brun-utan-sol/smutsfärgad över hela kroppen från kalibadet. Med hudfärgade lindor på smalbenen. Det här måste vara tidernas erotikdödare de lux.
Vet inte riktigt vad som kan piffa upp detta.
Jag stannar nog hemma och läser den här helgen. Tack gode gud för bokrea!